Krister Nilsson

Dansarens väg 5, 27294 Simrishamn.

Född i Norrbotten, Tärendö. Flyttade till Skåne 1973.

Arbetar sedan 1970-talet med keramik, mestadels skulpturalt och bränner i en Anagamaugn ( vedeldad).                                               

Lärare i keramik Kursverksamheten Folkuniversitet 1981-1985. Lärare på estetiska programmet gymnasiet Friaborgsskolan Simrishamn 1997-2001.Medlem i ÖSKG sedan 1986. Varit medlem i Skånekraft 1980-2000.

Många olika konstnärliga tekniker som teckning, måleri, grafik, fotografi, verk i renhorn med ornament ägnade jag mig åt tidigt. I tonåren mötte jag också leran. Den känsla leran gav, var något helt nytt och mycket starkt. Inget av de andra teknikerna kunde jämföra sig med keramiken, som gjorde mig levande, ivrig, entusiastisk.

Likt många andra som ägnade sig åt keramik på 60 och70-talet, kom inspirationen från England. Framför allt Bernard Leach och sedermera Shoji Hamada och den japanska keramiken som B Leach introducerade i väst.

Bruksgods i den andan blev min början. Snart fann jag också den skulpturala sidan av keramik, som gav mig en mer konstnärlig och expressiv utveckling. Min bakgrund som uppvuxen i skogssame-land, Selkäjärvi, strax norr om Polcirkeln, var arbeten i renhorn en del av tillvaron. Efter flytten till Skåne och satsningen på keramik, kom arbeten i horn att hamna på undantag. För att inte undantaget skulle vara alltför länge började jag kombinera materialen keramik och horn. Med ornamentik utskuren och infärgad med albark skapar jag bilder, berättelser som infogas i keramiken. Har i stort sett lämnat den traditionella mönstervärlden för friare mönster och berättelser. Den stora kontrasten mellan materialen förstärker varandra och helheten.

 Anagamaugnen som jag byggde i början av 2000-talet, ökade möjligheten till ett än mer konstnärligt uttryck, kraftfullare och med större variation . 

Att beskriva hur det ser ut i en vedugn under en bränning är svårt. Försök tänka dig att du befinner dig under vattnet, ett vatten som flyter ganska långsamt. Där ligger också stenar av varierande storlek. Vattnets sätt att röra sig, virvla, byta riktning vid stenar, är likt eldens sätt att ta sig fram i ugnen.

En flytande eld genom ugnen gör keramiken som stenar som tvättats av lågorna. Varje föremål får sina egna unika avtryck under eldningen. Ett brett spektrum av ytans utseende uppstår på den färdiga keramiken genom naturkrafternas inverkan. Effekterna varierar beroende på leran, veden, eldandet, temperaturen, ugnsatmosfären, draget, årstiden vädret, och konstnärens förmåga. Blandningen av variablerna ger oändliga variationer.

Den flygande askan faller som regn på verken. När sedan askan smälter, till följd av den höga temperaturen och långa bränningen, skapas naturliga askglasyrer med mjuka subtila färger. Råa grova ytor av inte helt smält aska kan också vara eftersträvansvärda. Även flammorna lämnar avtryck på verken. Märkt av sina erfarenheter, högt bränd under lång tid, framträder den vedeldade konsten. Avtrycken beskriver eldens passering, kemin om aska på lera, syrets dynamik och förbränning. Både naturkrafterna och människan bidrar till den vedeldade keramikens skönhet. Lera och mineraler är naturens bidrag, form och komposition konstnärens.